1 Detta är berättelsen om Tobit, son till Tobiel, son till Hananiel, son till Aduel, son till Gabael, son till Rafael, son till Reguel, av Jachasiels släkt och Naftalis stam.
2 På den assyriske kungen Salmanassars tid fördes han bort som krigsfånge från Tishbe, som ligger söder om Naftalis Kedesh i övre Galileen, ovanför Hasor och på andra sidan om vägen mot väster, norr om Pegor.
3 Jag, Tobit, har följt sanningens väg och gjort rättfärdiga gärningar i hela mitt liv. Jag har alltid utövat välgörenhet mot mina bröder och landsmän som hade fått gå i fångenskap till Nineve i Assyrien liksom jag själv.
4 När jag var ung och levde i min hembygd i Israels land hade hela min fader Naftalis stam avfallit från Davids kungahus och från Jerusalem, den stad som valts ut bland alla Israels stammar till offerplats för alla stammarna, och där templet, Gud den Högstes boning, blivit byggt och helgat för att bestå i alla tider.
5 Alla mina bröder, hela min fader Naftalis stam, offrade åt tjurkalven i Dan som kung Jerobeam av Israel hade låtit göra; de offrade på alla berg i Galileen.
6 Jag var den ende som alltid reste till Jerusalem vid högtiderna enligt skriftens eviga påbud för hela Israel. Jag begav mig till Jerusalem med det första av den nya skörden, med tiondet av boskapen och den första ullen från fåren.
7 Allt detta överlämnade jag till prästerna av Arons ätt som offergåva, och jag gav det första tiondet av säd, vin och olja, granatäpplen, fikon och andra frukter åt leviterna som tjänstgjorde i Jerusalem. Det andra tiondet räknade jag om i pengar under de sex åren, och jag reste varje år till Jerusalem för att förbruka det.