1 De fortsatte sin resa tills de närmade sig Kaserin, som ligger strax utanför Nineve.
2 Då sade Rafael: »Du vet hur det var med din far när vi lämnade honom.
3 Låt oss nu skynda före din hustru och göra huset i ordning tills de andra kommer.«
4 De två männen gav sig av tillsammans, och Rafael sade åt Tobias att ha gallan till reds.Hunden sprang och mötte dem,
5 och Hanna som satt och såg bortåt vägen efter sin son
6 fick syn på honom där han kom. Då ropade hon till hans far: »Här kommer din son, och mannen som reste med honom också!«
7 Innan Tobias gick fram till sin far sade Rafael till honom: »Jag vet att hans ögon skall bli öppnade.
8 Stänk fiskgallan i ögonen på honom, så får läkemedlet de vita hinnorna att skrumpna och flagna av, och din far får synen tillbaka och kan se ljuset.«
9 Hanna rusade upp, slog armarna om sin son och sade: »Nu har jag fått se dig, min pojke, nu kan jag dö.« Och hon brast i gråt.
10 Tobit reste sig också. Han snubblade men lyckades ta sig ut genom dörren till gården. Tobias gick fram till honom
11 med fiskgallan i handen, blåste på hans ögon, tog tag i honom och sade: »Var lugn, far.« Så anbringade han läkemedlet i ögonen på honom. När det började svida
12-13 gnuggade fadern med båda händerna bort hinnorna från ögonvrårna, så att han kunde se sin son. Då slog han armarna om honom,
14 brast i gråt och sade: »Jag ser dig, mitt barn! Välsignad är Gud, välsignat hans stora namn och välsignade alla hans heliga änglar. Må hans heliga namn prisas i all evighet,
15 ty han slog mig men förbarmade sig åter över mig: nu ser jag min son Tobias.«Sedan gick Tobit in igen och prisade Gud med hög röst i sin glädje. Och Tobias berättade för sin far att hans resa hade gått lyckligt och att han hade hämtat pengarna och att han dessutom hade äktat Raguels dotter Sara. »Hon är på väg hit«, sade han, »hon är alldeles utanför Nineves port.«
16 Tobit gick ut till stadsporten för att möta sin svärdotter, och han prisade Gud i sin glädje. Och folket i Nineve häpnade när de såg honom komma gående med långa kliv och i sin fulla styrka, utan att ledas av någon.
17 Inför dem alla lovade Tobit Gud som hade förbarmat sig över honom och öppnat hans ögon. När han mötte sin son Tobias hustru Sara hälsade han henne med orden: »Välkommen, dotter; välsignad är Gud som har fört dig hit till oss, min dotter. Välsignade är din far och din mor, välsignad är min son Tobias och välsignad är du själv, min dotter. Välkommen till ditt hem, jag önskar dig välsignelse och glädje, välkommen hit, min dotter!«Den dagen blev det glädje bland alla judar i Nineve.
18 Tobits brorsöner Achikar och Navad kom glada till hans hus,
19 och de höll en glad bröllopsfest för Tobias under sju dagar.