1 När bröllopsfesten var över kallade Tobit till sig sin son Tobias och sade: »Min pojke, se till att mannen som följde med dig på resan får sin lön, och ge honom mer än lönen.«
2 Tobias svarade: »Hur mycket skall jag ge honom, far? Om han får hälften av det som han och jag har fört hit, så förlorar jag inte på affären.
3 Mig själv har han fört välbehållen hem, min hustru botade han, pengarna hämtade han tillsammans med mig, och dig botade han också. Vad kan jag ge honom som belöning?«
4 Tobit svarade: »Min pojke, han har ärligt förtjänat att få hälften av allt det han kom hit med.«
5 Och Tobias kallade på honom och sade: »Du får som lön hälften av allt det du kom hit med. Gå i frid!«
6 Då tog Rafael de båda männen avsides och sade till dem: »Prisa Gud och ge honom äran! Prisa hans storhet, berätta till hans ära för alla som lever om vad han har gjort med er. Det är gott att prisa Gud och lovsjunga hans namn. Förhärliga Guds gärningar, tveka inte att ge honom äran.
7 Kungens hemligheter är det rätt att dölja, men Guds verk skall äras och uppenbaras. Så ära och förhärliga dem då; gör det som är gott, så kommer ingenting ont att drabba er.
8 Det finns mer gott i bön och fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom. Det är bättre att ge allmosor än att samla skatter av guld,
9 ty allmosor räddar från döden och renar från alla synder. Den som ger allmosor och handlar rättfärdigt får glädja sig åt ett långt liv,
10 men den som lever i synd och orättfärdighet är sin egen fiende.
11 Nu vill jag avslöja hela sanningen för er utan att dölja någonting. Jag har redan avslöjat den genom att säga att man skall dölja kungens hemligheter men uppenbara och ära Guds verk.
12 När du och Sara bad era böner var det jag som bar fram dem till Herrens härlighet och påminde honom om er, och när du begravde de döda var det på samma sätt.
13 Och när du utan att tveka reste dig från din måltid för att gå och ta hand om den döde,
14 då blev jag sänd till dig för att pröva dig, men Gud sände mig också för att ge bot åt dig och åt Sara, din svärdotter.
15 Jag är Rafael, en av de sju änglar som står beredda hos Herren och har företräde hos honom i hans härlighet.«
16 De båda männen greps av skräck och föll bävande ner på sina ansikten.
17 Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda, frid över er. Upphör aldrig att prisa Gud.
18 Det var inte min förtjänst att jag kom till er, det var Guds vilja att jag skulle göra det. Honom skall ni prisa i all er tid, lovsjung honom.
19 Lägg märke till att jag aldrig åt någonting, det såg bara så ut för er.
20 Res er upp från marken och tacka Gud. Nu stiger jag upp till honom som har sänt mig. Skriv ner allt detta som har skett med er.« Han steg dit upp,
21 och när de reste sig kunde de inte se honom längre.
22 Då prisade och lovsjöng de Gud och tackade honom för de stora ting som han hade gjort då en ängel från Gud visade sig för dem.