3 Han kallade alltså på sin son. När han kom sade Tobit till honom: »Min pojke!« — »Ja, far«, svarade han, och Tobit fortsatte: »Ge mig en hederlig begravning. Visa din mor aktning och överge henne inte så länge hon lever. Var henne till lags, och vålla henne inte sorg genom något som du gör.
4 Mitt barn, kom ihåg alla faror som hon utsatte sig för genom att bära dig i sin kropp. Och när hon dör skall du begrava henne vid min sida i samma grav.
5 Tänk på Herren hela ditt liv, mitt barn, akta dig för att synda och överträda hans bud. Gör rättfärdiga gärningar så länge du lever, och gå inte på orätta vägar,
6 ty är du hederlig får du framgång i allt du gör. Åt alla som lever rättfärdigt
7 skall du ge allmosor av vad du har. Vänd dig aldrig bort från den fattige, så kommer inte Gud att vända sig från dig.
8 Ge efter dina tillgångar, mitt barn: äger du mycket, så använd det för att hjälpa, äger du litet, så hjälp med det du har. Och oroa dig inte, mitt barn, när du ger din allmosa;
9 du samlar en skatt åt dig för nödens dag,