13 Då sade ängeln: »Jag är Asarja, son till den gamle Hananja, en broder till dig.« —
14 »Jag hälsar dig hjärtligt välkommen, broder«, sade Tobit. »Ta inte illa upp att jag ville få klart besked om din släkt. Du är verkligen en broder, av fin och god familj. Jag kände Hananja och Netanja, den gamle Shemajas båda söner. De brukade göra sällskap med mig till Jerusalem för att fira gudstjänst där, och de lät sig aldrig föras vilse. Dessa män är våra bröder, och du är av god härkomst. Välkommen skall du vara.«
15 Han fortsatte: »Jag skall ge dig en drachma om dagen i lön och samma uppehälle som jag ger min son. Följ nu bara med min son,
16 jag skall ge dig mer än din lön.« Ängeln svarade: »Jag skall följa med honom. Var inte orolig, vi kommer tillbaka till dig välbehållna, likadana som när vi far härifrån. Det är ingen farlig resa.«
17 Då sade Tobit: »Jag önskar dig lycka på färden, broder!« Sedan kallade han på sin son och sade till honom: »Min pojke, gör i ordning vad du behöver för resan, och ge dig så i väg tillsammans med din broder. Må himlens Gud hjälpa er ända fram och låta mig få er tillbaka välbehållna. Må hans ängel gå med och skydda er på vägen.«Tobias gjorde sig i ordning för färden. När han skulle ge sig i väg kysste han sin far och sin mor, och Tobit önskade honom lycklig resa.
18 Men hans mor började gråta och sade till Tobit: »Varför har du skickat i väg min pojke? Är inte han den käpp vi har till stöd så länge han går ut och in här hos oss?
19 Riskera inte det vi har för de där pengarnas skull, de får bli ett billigt pris för vårt barn.