2 Han sade till sin hustru Edna: »Vad den här unge mannen är lik min broder Tobit!«
3 Edna vände sig till dem och frågade: »Varifrån är ni, bröder?« De svarade: »Vi hör till naftaliterna som är krigsfångar i Nineve.« —
4 »Känner ni vår broder Tobit?« frågade hon, och de svarade: »Ja, vi känner honom.« — »Mår han bra?« frågade hon.
5 »Ja, han lever och har hälsan«, svarade de, och Tobias sade: »Det är min far.«
6 Då sprang Raguel upp, kysste honom och brast i gråt.
7 Sedan tog han till orda och sade: »Gud välsigne dig, pojke, du har en god och fin man till far. Vilken förfärlig olycka att en så rättfärdig och givmild man har blivit blind!« Han föll sin broder Tobias om halsen och grät.
8 Hans hustru Edna började också gråta över Tobit, och deras dotter Sara brast även hon i gråt.