11 När graven var färdiggrävd gick Raguel hem, kallade på sin hustru
12 och sade: »Skicka en tjänsteflicka att gå in och se efter om han lever. Så kan vi begrava honom om han är död, och ingen behöver få veta det.«
13 De sade åt tjänsteflickan att gå in, tände en lampa och öppnade dörren. När hon kom in såg hon dem ligga och sova tillsammans,
14 och hon gick ut och talade om att han levde och att allt var väl.
15 Då prisade Raguel himlens Gud: »Välsignad är du, Gud, jag prisar dig av fullaste hjärta. Må du prisas av dina heliga och alla dina skapade verk, må alla dina änglar och utvalda prisa dig i all evighet.
16 Välsignad är du som har gett mig glädje, som inte lät mina farhågor besannas utan har visat oss din stora barmhärtighet.
17 Välsignad är du som har förbarmat dig över dessa två, som är sina föräldrars enda barn. Var barmhärtig mot dem, härskare, och ge dem skydd, låt glädje och barmhärtighet fylla deras liv till slutet.«