22 Och barnen stötte sig med hvarannan i hennes lif. Då sade hon: Efter mig skulle så gå, hvi är jag då vorden hafvandes? Och gick bort till att fråga Herran.
23 Och Herran sade till henne: Tu folk äro i dino lifve, och tveggehanda folk skola skiljas utaf dino lifve: Och det ena folket skall öfvervinna det andra, och den större skall tjena den mindre.
24 Då nu tiden kom att hon föda skulle, si, då voro tvillingar i hennes lifve.
25 Den förste, som utkom, var röd och luden som ett skin: Och de kallade honom Esau.
26 Straxt derefter kom hans broder ut, han höll med sine hand i Esau fotablad, och de kallade honom Jacob: Sextio år gammal var Isaac, då de vordo födde.
27 Och då drängarne vordo store, vardt Esau en jägare och en åkerman; men Jacob en from man, och bodde i tjäll.
28 Och Isaac hade Esau kär, ty han plägade äta af hans vede; men Rebecka hade Jacob kär.