1 Då fingo Apostlarna, och de bröder som med dem voro i Judeen, höra att ock Hedningarne anammade Guds ord.
2 Och då Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro af omskärelsen kifva med honom;
3 Sägande: Du hafver ingångit till de män, som förhud hafva, och hafver ätit med dem.
4 Då begynte Petrus förtälja dem af begynnelsen, det ena med det andra, sägandes:
5 Jag var i Joppe stad bedjandes; då kom jag uti en dvala, och såg ena syn; nämliga ett fat nederkomma, såsom ett stort linnet kläde, fyrahörnadt, nederlåtet af himmelen; och det kom intill mig.
6 Och när jag gaf der akt uppå med ögonen, vardt jag varse, och fick se fyrafött djur på jordene, och vilddjur, och de der krypande äro, och de der flygande äro under himmelen;
7 Och hörde en röst, sägandes till mig: Statt upp, Petre; slagta, och ät.
8 Och jag sade: Ingalunda, Herre; ty intet menligit eller orent hafver någon tid kommit i min mun.
9 Svarade mig åter rösten af himmelen: Det Gud hafver rent gjort, det måste du icke räkna menligit.
10 Och det skedde tre resor; och vardt allt åter upptaget i himmelen.
11 Och si, i det samma voro tre män för huset, der jag uti var, de der sände voro till mig af Cesareen.
12 Och sade Anden till mig, att jag skulle gå med dem, och tvifla intet. Då följde mig ock desse sex bröderna, och vi kommo uti mansens hus.
13 Och han förtäljde för oss, att han hade sett en Ängel i sitt hus, den der för honom stod, och sade till honom: Sänd ut några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus.
14 Den skall säga dig ord, hvarmed du skall frälst varda, och allt ditt hus.
15 När jag hade begynt mitt tal, föll den Helge Ande ned på dem, såsom han ock i förstone nederföll på oss.
16 Så kom mig ihåg det Herren sagt hade: Johannes hade döpt eder i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda.
17 Efter nu Gud hafver gifvit dem lika gåfvo med oss, som troddom på Herran Jesum Christum; ho är jag, att jag kunde stå emot Gud?
18 När de detta hörde, tigde de, och prisade Gud, sägande: Så hafver ock nu Gud gifvit Hedningomen bättring till lifs.
19 Och de som förströdde voro, för den bedröfvelsens skull, som påkommen var för Stephani skull, vandrade omkring allt intill Phenicen, och Cypren, och Antiochien, talande ordet för ingom, utan allenast för Judomen.
20 Och voro någre män ibland dem, af Cypren och Cyrenen; när de kommo till Antiochien, talade de ock till de Greker, predikandes Herran Jesum.
21 Och Herrans hand var med dem; och en stor hop togo vid trona, och omvände sig till Herran.
22 Så kommo då tidende härom för den församling, som var i Jerusalem; då sände de Barnabam, att han skulle fara till Antiochien.
23 När han der kom, och fick se Guds nåd, vardt han glad; och förmanade dem alla, att de af hjertat skulle faste blifva, och hålla sig intill Herran;
24 Ty han var en god man, och full med den Helga Anda, och tro. Och en stor hop med folk förökades intill Herran.
25 Sedan for Barnabas till Tarsen, och ville uppsöka Saulum.
26 Då han honom fann, tog han honom med sig till Antiochien. Och så begaf det sig, att de ett helt år omgingo med den församlingene, och lärde mycket folk; och att Lärjungarna begynte först der i Antiochien kallas Christne.
27 Och uti de dagar kommo någre Propheter till med af Jerusalem till Antiochien.
28 Och en af dem, benämnd Agabus, stod upp, och underviste dem genom Andan, att en stor hunger komma skulle öfver hela verldena; hvilken som skedde under den Kejsaren Claudius.
29 Då satte Lärjungarna sig före, efter som hvar förmådde, att sända något till hjelp till de bröder, som bodde i Judeen;
30 Hvilket de ock gjorde; och sände till de äldsta, genom Barnabe och Sauli hand.