18 Och de kallade dem, och bödo, att de ingalunda mer tala eller lära skulle i Jesu Namn.
19 Då svarade Petrus och Johannes, och sade till dem: Om det är rättfärdigt för Gudi, att vi höre eder mer än Gud, derom mån I sjelfve döma.
20 Ty vi kunne icke förtiga det vi sett och hört hafve.
21 Då hotade de dem, och läto gå dem, intet finnandes huruledes de kunde pina dem, för folkets skull; ty alle prisade Gud för det som skedt var.
22 Ty mannen var öfver fyratio år, på hvilkom detta helbregda tecknet skedt var.
23 Sedan de läto dem gå, kommo de till sina, och kungjorde dem allt det de öfverste Presterna och äldste till dem sagt hade.
24 Då de det hörde, upphofvo de endrägteliga sina röst till Gud, och sade: Herre, du äst Gud, som gjort hafver himmel och jord, hafvet, och allt det som deruti är;