5 Då Ananias hörde dessa orden, föll han ned, och gaf upp andan; och en stor räddhåge kom öfver alla dem som detta hörde.
6 Då stodo unge män upp; togo honom af vägen, båro honom bort, och begrofvon.
7 Vid tre stunder derefter kom ock hans hustru, och visste icke hvad skedt var, och gick in.
8 Då svarade Petrus henne: Säg mig, hafven I ock för så mycket sålt åkren? Då sade hon: Ja, hafve vi så.
9 Då sade Petrus till henne: Hvarföre voren I öfverens, att I skullen fresta Herrans Anda? Si, deras fötter, som hafva begrafvit din man, äro för dörrene, och de skola ock straxt bära dig ut.
10 Och straxt föll hon ned för hans fötter, och gaf upp andan. Då gingo de unge män in, och funno henne död; och båro henne ut, och jordade henne när hennes man.
11 Och en stor räddhåge kom öfver hela församlingena, och öfver alla dem som detta hörde.