17 Som ni vet, ville han sedan ändå få ut sitt arv, men då var det för sent att ångra sig. Hans pappa vägrade att ge honom arvet, trots att han bönade och bad under tårar.
18 Gud har talat till er, men inte så som han talade till Israels folk. Ni står inte vid ett berg här på jorden, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder.
19 Ni har inte hört trumpetstötar och en röst som talar så att ni inte vill höra mer. Den gången bad ju Israels folk att Gud skulle sluta tala till dem,
20 för de stod inte ut med att höra hans befallning: "Till och med det djur som rör vid berget måste stenas till döds."
21 Ja, synen av Guds helighet var så fruktansvärd att Mose själv sa: "Jag darrar av skräck."
22 Nej, ni har blivit inbjudna att komma till Sions berg, till det nya Jerusalem, staden som finns i himlen hos Gud, han som ger liv. Ni får stå inför tusentals änglar
23 som är samlade till fest. Ni har blivit Guds barn och får ärva allt det goda som Gud har lovat, eftersom era namn är skrivna i himlen. Ni har tagit er tillflykt till Gud, han som en dag ska döma alla människor. Ja, ni är bjudna på fest hos Gud tillsammans med alla de förfäder som följde Guds vilja och nu är skuldfria inför Gud på grund av sin tro.