1 Guds löfte om att vi ska få vila tillsammans med honom gäller fortfarande. Låt oss därför noga ta vara på varandra, så att vi upptäcker om någon verkar bli efter på vägen.
2 Vi har ju fått höra samma glada budskap om att vi får vila tillsammans med Gud, som de som levde på Moses tid. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte trodde på vad Gud sa.
3 Vi däremot som tror på löftet får uppleva den vila Gud talade om när han sa: "I min vrede svor jag därför en ed och sa: 'De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.' " Och ändå har denna vila väntat på människorna ända sedan Gud skapade världen.
4 Att det är så förstår vi när vi läser i Skriften om den sjunde dagen i veckan. Det står ju: "Och när det sjunde dygnet kom vilade Gud, eftersom han var klar med allt sitt arbete."
5 Men på det stället vi redan talat om säger Gud: "De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig."
6 Guds löfte om att människor ska få vila tillsammans med honom står alltså kvar. Men de som först fick höra detta glada budskap kunde inte få vila tillsammans med Gud, eftersom de inte lydde honom.
7 Gud bestämde därför en ny tid då människor kunde få chansen att vila tillsammans med honom, och idag lever vi i den tiden. Att det var en ny tid förstår vi, eftersom det var många år senare som Gud lät kung David säga: "Om ni hör hans röst idag, så lyssna till honom. Var inte hårda och kalla."
8 Josua förde Israels folk in i Kanaans land, men det var inte där de fick vila tillsammans med Gud. Varför skulle Gud annars ha talat om en ny dag då människor kunde få uppleva hans vila?
9 Men den som börjar tro på Jesus Kristus och får tillhöra Guds folk får uppleva en evig vilodag tillsammans med Gud.
10 Den människa som når fram till den vilan har utfört det arbete hon fick av Gud. Hon kan vila, precis som Gud vilade då han var färdig med skapelsen.
11 Låt oss därför göra allt för att hålla fast vid vår tro, så att vi får vila tillsammans med Gud. Då blir vi inte som Israels folk, som var olydiga mot Gud och övergav honom.
12 Ja, akta er för att vara olydiga, för Guds budskap är fullt av liv och kraft. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det avslöjar alla våra tankar och motiv, och visar om vi handlar rätt eller fel.
13 Ingen kan dölja något för Gud. Han vet allt om alla. Och inför honom måste vi en gång stå till svars för det vi har gjort.
14 Låt oss därför hålla fast vid vår tro på Jesus, Guds Son, för han är vår store överstepräst som har farit upp till Gud i himlen.
15 Vi har en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han själv har blivit frestad på alla sätt precis som vi, men utan att någonsin synda.
16 Vi kan därför utan minsta rädsla komma till Gud när vi råkar i svårigheter, och lita på att han i sin godhet förlåter oss och ger oss den hjälp vi behöver.