1 Guds löfte om att vi ska få vila tillsammans med honom gäller fortfarande. Låt oss därför noga ta vara på varandra, så att vi upptäcker om någon verkar bli efter på vägen.
2 Vi har ju fått höra samma glada budskap om att vi får vila tillsammans med Gud, som de som levde på Moses tid. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte trodde på vad Gud sa.
3 Vi däremot som tror på löftet får uppleva den vila Gud talade om när han sa: "I min vrede svor jag därför en ed och sa: 'De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.' " Och ändå har denna vila väntat på människorna ända sedan Gud skapade världen.
4 Att det är så förstår vi när vi läser i Skriften om den sjunde dagen i veckan. Det står ju: "Och när det sjunde dygnet kom vilade Gud, eftersom han var klar med allt sitt arbete."
5 Men på det stället vi redan talat om säger Gud: "De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig."
6 Guds löfte om att människor ska få vila tillsammans med honom står alltså kvar. Men de som först fick höra detta glada budskap kunde inte få vila tillsammans med Gud, eftersom de inte lydde honom.
7 Gud bestämde därför en ny tid då människor kunde få chansen att vila tillsammans med honom, och idag lever vi i den tiden. Att det var en ny tid förstår vi, eftersom det var många år senare som Gud lät kung David säga: "Om ni hör hans röst idag, så lyssna till honom. Var inte hårda och kalla."