5 Ovanpå arken stod två statyer av keruber, en symbol för Guds närvaro. Deras vingar sträckte sig ut över arkens lock, som kallades "platsen där Gud förlåter". Men vi har inte tid att gå in på varje detalj här.
6 Efter att allt detta hade ställts i ordning, gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst inför Gud.
7 Men i det allra heligaste, det innersta rummet i tältet, fick bara översteprästen gå in. Och det gjorde han en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade till Gud, för att både han och folket skulle få förlåtelse för de synder de hade begått i sin tanklöshet.
8 Genom denna beskrivning visar Guds heliga Ande att vägen in till Gud och det allra heligaste var stängd för människor, så länge det första rummet och den ordning med präster som det representerade fanns kvar.
9 Det är också en bild som syftar på vår egen tid, för människor bär fortfarande fram gåvor och offer som inte kan göra dem felfria eller ge dem ett rent samvete.
10 Människor följer en massa regler om vad man får äta och dricka och går igenom olika reningsceremonier för att bli värdiga att komma inför Gud. Men allt detta är bara yttre regler om hur man tjänar Gud, och de skulle bara gälla tills det nya förbundet kom med en ny och bättre ordning.
11 Men nu har alltså Jesus Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått in i den stora och felfria gudstjänstbyggnad, som inte är gjord av människor och därför inte tillhör den här världen.