2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.