1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. (2) Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
2 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
3 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
4 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
5 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
6 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
7 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
8 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
9 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
10 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
11 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
12 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
13 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
14 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
15 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
16 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.
17 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.
18 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
19 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
20 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.