1 En sång, en psalm av David. (2) Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
7 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.