1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. (2) Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
5 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
6 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.