10 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.