41 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;