2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
8 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»