4 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.
5 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.
6 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»
7 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.
8 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:
9 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
10 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»