12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»
15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.
16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.
17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.
18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.