2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.