2 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
3 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.
4 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.
5 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
6 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
7 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
8 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.