8 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.