4 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
5 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.
6 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
7 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
8 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
9 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
10 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.