1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek. (2) Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.
2 Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.
3 Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.
4 Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.
5 Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.
6 Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.
7 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.