1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. (2) Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.
4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.