1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. (2) Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
2 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
3 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
4 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
5 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.