3 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
4 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.
5 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
6 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
7 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
8 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.
9 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.