2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.
3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.
4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.
5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,
6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.
7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.
8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.