9 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
10 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
11 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
12 »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
13 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
14 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
15 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.