18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.