2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
3 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.