6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?