7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.