13 När han höjer sin röst, då brusar himlens vatten,då låter han regnskyar stigafrån jordens ände.Han gör blixtar åt regnetoch för ut vindenur dess förvaringsrum.
14 Alla människor står då som dårar, utan förstånd.Alla guldsmeder får skämmasmed sina avgudar,för deras gjutna gudabilderär bedrägeri,det finns ingen ande i dem.
15 Tomhet är de, ett verk som väcker löje.När straffet drabbar dem förgås de.
16 Sådan är inte han som är Jakobs del.Han är den som har format allt,och Israel är hans arvedels stam.Herren Sebaot är hans namn.
17 Samla er packning och lämna landet,ni som är belägrade,
18 för så säger Herren: Den här gången slungar jag bortdem som bor i landet.Jag ska ansätta dem hårtså att de känner det.
19 Ve mig för min skada!Mitt sår kan inte läkas.Men jag säger: Detta är min plågaoch jag måste bära den!