1 När Babels kung Nebukadressar hade fört bort Juda kung Jekonja, Jojakims son, från Jerusalem tillsammans med Juda furstar och hantverkarna och smederna och tagit med dem till Babel, visade Herren mig två korgar med fikon uppställda framför Herrens tempel.
2 I den ena korgen fanns mycket goda fikon, tidigt mogna fikon. I den andra korgen fanns mycket dåliga fikon, så dåliga att de inte gick att äta.
3 Och Herren sade till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Fikon. De goda fikonen är mycket goda, men de dåliga fikonen är mycket dåliga, så dåliga att de inte går att äta.”
4 Då kom Herrens ord till mig. Han sade:
5 ”Så säger Herren, Israels Gud: Så som man ser på de goda fikonen ska jag se med välvilja på dem som förts bort från Juda, som jag skickat bort från denna plats till kaldeernas land.
6 Jag ska låta mitt öga vaka över dem med godhet och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag ska bygga upp dem och inte riva ner dem, plantera dem och inte rycka upp dem.
7 Och jag ska ge dem ett hjärta som känner mig, att jag är Herren. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska vända om till mig av hela sitt hjärta.
8 Men så som man gör med dåliga fikon som är så dåliga att de inte går att äta, säger Herren, på samma sätt ska jag göra med Juda kung Sidkia, hans furstar och dem som är kvar i Jerusalem, både de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten.
9 På alla orter dit jag fördriver dem ska jag utlämna dem till skräck och olycka i alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till en nidvisa och en förbannelse.
10 Jag ska sända svärd, svält och pest bland dem tills de utrotas ur landet som jag gett dem och deras fäder.”