1 I Juda kung Sidkias nionde regeringsår, i tionde månaden, kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det.
2 I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden, trängde de in i staden.
3 Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser av Samgar, Nebo-Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och den babyloniske kungens alla andra furstar.
4 När Juda kung Sidkia med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken.
5 Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Babels kung Nebukadressar i Ribla i Hamats land. Där uttalade han domen över honom.
6 Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn i Ribla inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät Babels kung slakta.
7 På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen. Sedan lät han binda honom med kopparkedjor för att föras till Babel.
8 Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar.
9 Resten av folket som var kvar i staden, överlöparna som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort till Babel.
10 Men Nebusaradan, översten för livvakterna, lämnade kvar i Juda land en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.
11 Kung Nebukadressar av Babel gav denna befallning till Nebusaradan, översten för livvakterna, angående Jeremia:
12 ”Ta hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig.”
13 Nebusaradan, översten för livvakterna, och Nebushasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän
14 sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, för att denne skulle föra honom hem. Och han fick bo bland folket.
15 Herrens ord kom till Jeremia medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade:
16 ”Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat ska jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen.
17 Men dig ska jag rädda på den dagen, säger Herren, och du ska inte utlämnas till männen du är rädd för.
18 Jag ska låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.”