20 Mitt tält är förstört och alla mina tältlinor är avslitna.Mina barn har lämnat mig,de finns inte mer.Ingen är kvar som kan slå upp mitt tältoch sätta upp mina tältdukar,
21 för herdarna är oförnuftiga, de söker inte Herren.Därför har de ingen framgång,och hela deras hjord har skingrats.
22 Lyssna, det hörs något! Se, det kommer!Ett väldigt dån från landet i norr,för att göra Juda städertill en ödemark,till en boning för schakaler.
23 Jag vet, Herre: Människans vägberor inte på henne själv,det står inte i vandrarens maktatt styra sina steg.
24 Tukta mig, Herre, men med måtta, inte i vrede,så att du inte krossar mig.
25 Ös din vrede över hednafolken som inte känner dig,över stammarnasom inte åkallar ditt namn,för de har slukat Jakob,slukat och gjort slut på honomoch ödelagt hans boning.”