1 Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig skulle jag ändå inte bli vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.
2 Om de frågar dig: ”Vart ska ni gå?” ska du svara dem: Så säger Herren: Till döden den som tillhör döden, till svärdet den som tillhör svärdet, till svälten den som tillhör svälten och till fångenskapen den som tillhör fångenskapen.
3 Fyra slags plågor ska jag låta drabba dem, säger Herren: Svärdet för att döda dem, hundarna för att släpa bort dem, och himlens fåglar och markens vilddjur för att äta upp och göra slut på dem.
4 Jag ska göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Juda kung Manasse, Hiskias son, har gjort i Jerusalem.
5 För vem har förbarmandemed dig, Jerusalem,vem har medlidande med dig?Vem tar en omväg för att frågahur det är med dig?
6 Du har förkastat mig, säger Herren, och vänt mig ryggen.Därför har jag räckt ut min handmot dig för att förgöra dig.Jag är trött på att hålla tillbaka.
7 Jag kastade dem med kastskovelvid landets portar,jag gjorde dem barnlösa,jag förgjorde mitt folk –men de vände inte omfrån sina vägar.