27 de som säger till trästycket: ”Du är min far”,och till stenen:”Du har fött mig”.De vänder ryggen mot migoch inte ansiktet.Men i olyckans tid ropar de:”Res dig och rädda oss!”
28 Var är då dina gudar som du gjorde åt dig?Låt dem resa sig!Kan de rädda dig i din olyckas tid?För du, Juda, har lika många gudarsom du har städer!
29 Varför går ni till rätta med mig?Ni har alla vänt er bort från mig,säger Herren.
30 Förgäves har jag slagit era barn, de lät sig inte tillrättavisas.Likt ett lejon som vållar fördärvhar ert eget svärd slukat era profeter.
31 Du släkte, se Herrens ord!Har jag varit en öken för Israeleller ett land av mörker?Varför säger mitt folk: ”Vi är fria,vi kommer inte mer till dig?”
32 Inte glömmer en jungfru sina smyckeneller en brud sin utstyrsel?Men mitt folk har i alla tiderglömt mig.
33 Hur skickligt går du inte till väganär du söker kärlek!Även de sämsta kvinnorhar du lärt dina vägar.