14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem, så att du blir räddad!Hur länge ska onda tankarbo i ditt bröst?
15 Från Dan hörs en röst ropa,från Efraims bergen som bådar olycka.
16 Kungör för folken, tala om för Jerusalem:En belägringshär kommerfrån fjärran landoch höjer sitt rop mot Juda städer.
17 Som väktare kring ett åkerfält omringar de henne,för hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.
18 Din väg och dina gärningar vållar dig detta.Din ondska gör att det blir så bittert,att plågan träffar digända in i hjärtat.
19 O, mitt inre, mitt inre!Jag vrider mig av smärtai mitt hjärtas djup.Mitt hjärta klagar i mig,jag kan inte tiga,för min själ har hörthornstötar och stridsrop.
20 Katastrof på katastrof ropas ut, hela landet läggs öde.Plötsligt blir mina tält förstörda,på ett ögonblick mina tältdukar.