22 Mitt folk är dåraktigt, de känner mig inte.De är oförnuftiga barnoch förstår ingenting.De är skickliga på att göra ont,men de förstår inte att göra gott.
23 Jag såg på jorden,och den var öde och tom,upp mot himlen,och där fanns inget ljus.
24 Jag såg på bergen, och de bävade och alla höjder vacklade.
25 Jag såg mig om, och där fanns ingen människa,himlens alla fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om, och det bördiga landet var en öken,alla dess städer var ödelagdainför Herrens ansikte,för hans brinnande vrede.
27 För så säger Herren:Hela landet ska bli en ödemark,men jag ska inte göra slutpå det helt.
28 Därför sörjer jorden och himlen ovanför mörknar,för vad jag har talat och beslutatska jag inte ångra eller ta tillbaka.