1 O, att mitt huvud vore en vattenbrunnoch mina ögon en källa av tårar!Då skulle jag gråta dag och nattöver de slagnahos dottern mitt folk.
2 O, att jag hade en viloplats i öknen,så att jag kunde lämna mitt folkoch gå bort från dem,för de är alla äktenskapsbrytare,en samling trolösa.
3 De spänner sin tunga som en pilbåge, lögn och inte sanninghärskar i landet.De går från illdåd till illdåd,mig vill de inte veta av,säger Herren.
4 Var och en ska vara på sin vaktför sin vän,ingen kan litaens på sin bror,för varje bror är en listig bedragareoch varje vän går med förtal.
5 Var och en sviker sin vän, ingen talar sanning.De lär sina tungor att tala lögn,de tröttar ut sig med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland svek, i sin svekfullhet vill de inteveta av mig, säger Herren.
7 Därför säger Herren Sebaot så:Se, jag smälter dem och prövar dem,för vad annat kan jag göramed dottern mitt folk?