1 I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde,
2 fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt.
3 Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.
4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig.
5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande."
6 När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?"
7 Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.
8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."
9 Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn.
10 Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem.
11 Och de sade: "Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
12 Då vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget och som ligger nära staden, en sabbatsväg därifrån.
13 Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig - Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon ivraren och Judas, Jakobs son.
14 Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.
15 En av de dagarna trädde Petrus fram bland bröderna - omkring etthundratjugo personer var då samlade - och sade:
16 "Mina bröder, det ord i Skriften måste uppfyllas som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus.
17 Han räknades som en av oss, och denna tjänst hade fallit på hans lott.
18 För pengarna som han fick för sitt brott skaffade han sig ett jordstycke. Och han föll framstupa, så att buken brast och alla hans inälvor rann ut.
19 Detta blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och det jordstycket kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern.
20 I Psaltaren står det skrivet: "Hans gård skall bli öde, ingen skall bo där", och: "Hans ämbete skall en annan få".
21 Därför måste en av de män som var med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut ibland oss,
22 från det att han döptes av Johannes till den dag då han blev upptagen från oss, en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse."
23 Då ställde man fram två: Josef Barsabbas, som även kallades Justus, och Mattias.
24 Och de bad: "Herre, du som känner allas hjärtan, visa vilken av dessa två du har utvalt
25 till att få den apostoliska tjänst som Judas lämnade för att gå till den plats som var hans."
26 De kastade lott mellan dem, och lotten föll på Mattias. Så blev han tillsammans med de elva räknad som apostel.