1 Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen
2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till 'den vägen', män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem.
3 Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom.
4 Och han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul, Saul, varför förföljer du mig?".
5 Han frågade: "Vem är du, Herre?" Rösten svarade: "Jag är Jesus, den som du förföljer.
6 Men stå upp och gå in i staden, så skall du få veta vad du måste göra."
7 Männen som reste med honom stod där förstummade. De hörde ljudet men såg ingen.
8 Saulus reste sig upp från marken, och när hans ögon öppnades kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus.
9 Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack.
10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre."
11 Herren sade till honom: "Bege dig till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man som heter Saulus och är från Tarsus, ty se, han ber.
12 Och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han skall se igen."
13 Då svarade Ananias: "Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem.
14 Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn."
15 Men Herren sade till honom: "Gå! Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn.
16 Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull."
17 Då gick Ananias, och när han kom in i huset lade han händerna på honom och sade: "Saul, min broder, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit, han har sänt mig för att du skall kunna se igen och uppfyllas av den helige Ande."
18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn igen och blev döpt.
19 Sedan åt han och fick nya krafter.Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus,
20 och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.
21 Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar detta namn? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?"
22 Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna som bodde i Damaskus svarslösa, när han bevisade att Jesus är Messias.
23 Efter någon tid beslöt judarna att röja honom ur vägen,
24 men Saulus fick reda på deras beslut. Dag och natt höll de till och med vakt vid portarna för att döda honom,
25 men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg.
26 När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge.
27 Då tog Barnabas hand om honom och förde honom till apostlarna och berättade för dem, hur Saulus hade sett Herren på vägen och att Herren hade talat till honom, och att Saulus frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus.
28 Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn.
29 Och han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen.
30 När bröderna fick veta det, förde de honom ner till Cesarea och sände honom sedan till Tarsus.
31 Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
32 Petrus reste genom hela området och kom ner till de heliga som bodde i Lydda.
33 Där träffade han en man vid namn Eneas, som var lam och hade legat till sängs i åtta år.
34 Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd!" Genast steg han upp.
35 Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.
36 I Joppe fanns en lärjunge som hette Tabita - översatt heter det Dorkas. Hon gjorde många goda gärningar och gav rikligt åt de fattiga.
37 Men under de dagarna blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen.
38 Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!"
39 Petrus gick med dem. Och när han kom fram, förde de upp honom till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem.
40 Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp.
41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och kallade därefter till sig de heliga och änkorna, ställde henne där och lät dem se att hon levde.
42 Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren.
43 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare.