1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen.
2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden.
3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.
4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."
5 Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia.
6 Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.
7 Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.
8 Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket.
9 Då uppträdde några från den synagoga som kallades "De frigivnas", folk från Cyrene och Alexandria, Cilicien och Asien och började diskutera med Stefanus.
10 Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade.
11 Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom tala hädiska ord mot Mose och mot Gud".
12 Och de hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och dessa överföll honom, släpade honom med sig och förde honom inför Stora rådet.
13 Sedan lät de falska vittnen träda fram som sade: "Den mannen slutar inte att tala mot denna heliga plats och mot lagen.
14 Vi har hört honom säga: Jesus från Nasaret skall bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss."
15 Alla som satt i rådet fäste ögonen på honom och såg att hans ansikte var som en ängels.